lördag 21 februari 2009

Den isländska litterära framtiden är ljus



Det står i en vetenskapligt artikel från http://www.TheHorse.com/ att föl tränar bättre ifall de inte får ”sweet feed”. Alltså ifall de får hö istället för ”sweet feed”. De var mer olydiga och skraja ifall de åt detta ja, vadå. Det kan ju inte vara sega råttor. Apelsiner eller möjligen Coca Cola. Min hund blir pigg av kyckling fast när Cortez lämnade hästar åt indianerna gav de hästarna frukt och kyckling. De dog trots att indianerna behandlade dem som gudar eftersom det inte fanns några hästar i Amerika innan Columbus och Cortez kom. I varje fall var hästarna utdöda men spreds sedan snabbt. Jag antar att de rymde trots alla omsorger från indianernas sida.


Undrar om barn blir snällare och mindre mörkrädda ifall man slutar ge dem godis?


Det är sannerligen en hel del som man vet för lite om.

Islänningarna ska nu sälja sina stora naturtillgångar eftersom landet har kris efter att några lirare spelat bort statskassan. Det stod i ett nyhetstelegram.

Man undrar varför de inte gjort det tidigare. Skulle de sagt.

Vad vet vi om Island? Det är en blandad bild. Vi vet att de har varma källor som man kan koka ris i. En liten befolkning. Så liten att alla i princip känner alla. Att de gör intressanta filmer. Att det har musiker som låter konstigt. Åtminstone en. Att de gillar rutten mat och djurs könsdelar ungefär som vi och skottar i den ordningen. Att de krigade mot England om torsk. Att de har islandshästar som kan gå i fem olika gångarter varav en är tölt. Att den amerikanske deckarförfattaren Dashiell Hammett, ni vet han med Glasnyckeln, Riddarfalken från Malta och Agent-X9, läste de isländska folksagorna. I hans böcker känner man igen den torra hårdkokta typen. Precis som i sagorna är människorna ofta ”coola”.

Tungur knivur…

Vem minns inte Gunnar på Hlidarende och hans hustru Hallgerd som han en gång gav en örfil. Den blev senare hans bleka död när hon vägrade klippa av sitt långa hår för att bistå honom med en ny bågsträng sedan den gamla brustit.

Eller den här klassikern som också bär islänningens signum. Dom kan ju bara göra film och böcker. De naturtillgångarna borde räcka. Åtminstone för mig:

När fienderna samlas kring Gunnar på Lidarendes gård för att slå ihjäl honom, skickar de först fram en karl för att se efter om Gunnar är hemma. Mannen smyger fram till gården och kikar in genom en fönsterglugg - varpå Gunnar, som väntat därinne, stöter sin spjutyxa genom hans kropp. Lugnt vandrar den dödligt sårade tillbaka och en av hans kumpaner frågar:(LL version)

- Var Gunnar hemma?

- Det får ni ta reda på själva, svarar mannen. - Men jag märkte att hans spjutyxa var hemma.

Därpå faller han död ned.

Jag tror på Island. Mer än på Maud Olofsson. Hon tycker att det räckte med 16 ventilsmotorn. Den räckte en bra bit. Dom ska kanske fråga teknikerna vad de tror på istället för svampig vd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar