Beckett´s brev

“T. Eliot is toilet spelt backwards.”

När jag växte upp så levde Samuel Beckett fortfarande. Har var absurd som författare. Spännande. Som Ionesco och Arrabal. Dom var också absurdister. Beckett fick Nobelpriset 1969 men kom aldrig och hämtade det. En egen typ alldeles för sig själv. Född i Dublin den 13 april 1906. Dog 1989 i Paris. Han betraktades som en svåråtkomlig typ. Cool.

Ett tjugotal teaterpjäser, åtta romaner, lyrik och mycket annat.

Bland annat; I väntan på Godot(1952), Spel(1963), Fotsteg(1975) eller böcker som Murphy(1938), Molloy(1951), Malone dör(1951), Den onämnbare(1953).

Men han skrev tydligen också brev. En faslans massa brev från en massa olika ställen till en massa olika människor. 15 000 närmare bestämt. Brev alltså. Som finns bevarandes. Frågan är hur…

Lois More Overbeck och Martha Dow Fehsenfeld har genomfört hästjobbet att sammanställa ett antal av dessa brev i fyra volymer. Den första kommer ut i dagarna på engelska. Då ska man komma ihåg att just Beckett anses av experter ha haft 1900-talets värsta handstil bland författare, alla kategorier.

Det är oklart hur August Strindberg räknades, antagligen till 1800-talet men där var det nog så när jag tänker noga på saken att det var hans oupphörliga och röriga ändringar i manus som till sist gjorde att man fick införa ett speciellt Strinbergstillägg i tryckeriet. Sägs det.

782 sidor Beckett från den tid när han inte var berömd utan snarare försökte få ut sina verk.

Åren i den första volymen täcker 1929-1940.

Han var inte klar över vad han ville bli i början av sin karriär. Han hade som framgår av breven bland annat funderingar på att bli pilot. I New York Times skriver Dwight Garner i sin anmälan av The Letters of Samuel Beckett Vol 1 1929-1940 att Monthy Pyton skulle drömt om att får göra en sketch om Air Beckett. I väntan på…planet som aldrig…

Han hjälpte Joyce att förbereda utgivningen av Finnegans Wake 1937 och fick 250 franc för arbetet av Joyce:

“He then supplemented it with an old overcoat and 5 ties! I did not refuse. It is so much simpler to be hurt than to hurt.”

Deras vänskap stumnade en smula sedan Beckett gjort klart för den berömde Joyce att han inte var så intresserad av Lucia som alltså var James Joyce klart intresserade dotter.

Beckett recenserade inte sällan också andra berömdheter och var ingen mjuk kissekatt. I ett brev skrev han; “Miss Costello said to me: ‘You haven’t a good word to say for anyone but the failures.’ I thought it was quite the nicest thing anyone had said to me for a long time.”

En gång när han åter vacklade i frågan om vad han skulle ägna sig åt, skrev han till den ryske filmregissören Sergej Eisenstein och erbjöd sina tjänster.

Det där om Eliot? Ja, sådan varvhan , den gode Samuel Beckett. Om Charles Darwins bok ”Origin of Species” skrev han; “badly written catlap.”

För att som Dwight Garner påpekar i sin anmälan varit mannen som kläckte meningen:

“Every word is like an unnecessary stain on silence and nothingness”, så verkar han inte riktigt ha levt upp till sina ideal.

15 000 brev!